Martin Eidensten

Att gå från programmering och verksamhetsutveckling till socialt arbete har gett mig en unik möjlighet att själv utforma de system jag vet behövs.

Mitt första arbete som socionom var som fältassistent i Stockholm. Utifrån min bakgrund inom IT och verksamhetsutveckling reagerade jag på hur vi skötte vår dokumentation. Vi mätte rätt saker, men inte på rätt sätt.

När vi var ute på fältet skrev vi hastiga minnesanteckningar. Dessa fördes senare in i ett stort Excel-dokument. Som sedan i sin tur var tvunget att ses över en extra gång innan det gick att få ut relevanta tabeller och diagram. Allt vi dokumenterade behövde hanteras tre gånger innan det gick att använda.

Sista steget gjordes främst i samband med att tertial- och årsrapporter skulle sammanställas. Det tog mycket tid i anspråk och först vid de tillfällena fick vi en bra överblick av vad vi gjorde.

Jag visste att det fanns bättre sätt. Det var precis den här typen av processer jag automatiserat tidigare, både som anställd och konsult.

Det jag ville var att:

• Sköta all dokumentation med mobilen, som vi ändå alltid hade med oss
• Få mer detaljerad statistik utan att öka arbetsbördan
• Bättre visualisering av den data vi samlade in
• Eliminera att samma data behöver hanteras fler gånger
• Automatisera och effektivisera hela processen

Dokumentation av uppsökande fältarbete är inte ett okänt problem utan något som alla grupper möter.

Trots det hittade jag enbart två varianter när jag sökte efter redan existerande lösningar (ej inräknat Excel).

Den vanligaste lösningen var olika typer av generella formulärverktyg. I dessa skapades unika frågeformulär utifrån arbetsgruppens behov. Oftast handlade det om övergripande rapporter som fylldes i efter ett arbetspass.

Denna lösning minskar behovet att hantera samma data flera gånger, men den är också kraftigt begränsad.

Den andra varianten var ett system som faktiskt skapats på uppdrag av en fältgrupp. Till en början såg det lovande ut. Det gick till exempel att få fram en karta över ungdomar som träffas ute, men det gick inte att koppla mer information till dessa - inte ens kön eller ålder.

Vi skulle behöva omfattande anpassningar för att ens nå nivån vi redan var på. Dessutom var detta den enda delen av arbetet som hanterades.

Jag brukar säga att grunden till ett effektivt kvällsarbete läggs dagtid. Vi behövde ett system som hanterade samtliga delar: besök på skolor och fritidsgårdar, lektioner och grupper, individuella träffar, åtgärder med mera.

Jag beslöt mig därför för att göra ett eget system som kunde hantera fältarbetets samtliga delar. Första versionen blev klar i slutet av 2016. Det har använts och utvecklats sedan dess.

När jag blev familjebehandlare 2021 såg jag behovet av ännu ett system, denna gång med fokus på systematisk uppföljning av behandlingsarbete.

Unika arbeten kräver unika lösningar - Social Work Companion växte fram ur ett konkret behov i fält och fortsätter att formas av de verksamheter som använder det.